En personlig assistent tar vid där nervbanorna tar slut

28 juli 2021 Mikael Barani

Ringar på vattnet.
Det är egentligen allt som vi som människor kan hoppas på när det kommer till att skapa en bättre värld omkring oss. 
För hur vi än vrider och vänder på det så är sanningen att vi endast kan påverka oss själva. Skall sanningen fram så lyckas vi knappt med det många gånger. 

Ett liv fullt av nerver

Eftersom hjärnan gillar att upprepa saker, för det gör det enklare för den att arbeta, fastnar beteenden gärna snabbt. Det är precis som med automatisering på en fabrik.
På många sätt arbetar vi därför mot våra nervbanor när vi till exempel vill sluta äta för mycket godis. För när vi upprepar ett beteende tillräckligt länge så blir de programmerade in i våra nervbanor.

Man kan säga att de nervbanor som leder till att du äter godis blir till motorvägar jämför med dina mer hälsosamma småstigar. 
Det är helt enkelt lättare för signalerna från din hjärna att resa längs motorvägarna än att ta småstigarna.
Vilket är anledningen till att din hand tar den där godisbiten och för den till din mun – trots att du vet bättre.

Har man nervbanor som inte riktigt vill fungera som de ska kan det också leda till att man föds med handikapp, eller får sådana senare i livet.
I dessa fall får personen i fråga förlita sig på en personlig assistent att ta vid där nervbanorna tar slut. 
Det är på många sätt ett fint sätt att tänka på detta arbete – en personlig assistent blir till en förlängning av person i sig, en förlängning som tar vid där den egna kapaciteten tar slut.

Med allt detta i åtanke börjar man fundera på detta med hur hårt vi arbetar för att få andra att ändra på sina beteenden. 
Kanske är det så att det är lättare att tro att man kan påverka andra när man inser hur svårt det är påverka sig själv.

 

Fler nyheter