Grunden för ett ansvarsfulls skogsliv

Sommarens ”svemestrande” har inneburit att flera av oss har fått upptäcka skog och mark igen. Kanske har vi inte aktivt besökt den sedan vi själva gick på en skola i Malmö och träffade Skogsmulle därute bland barr och blad.
När vi nu har varit begränsade i våra val av semesterorter, många länder har hållit stängt för svenska turister, så har vi istället fått se oss om efter närmare belägna resmål.

Som tur är så lever vi i ett land med en stark friluftstradition med bland annat allemansrätten. Den innebär att vi får bruka och sova över på privat mark under något dygn – så länge som vi lämnar marken i ett lika fint skick som vi fann den i. Det innebär också att vi inte ska skräpa ned eller missbruka denna fina rättighet som vi har.

Tyvärr har det höga trycket på till exempel vandringsleder inneburit att det har skräpats ned och sedan inte tagits upp. Istället är det upp till andra människor att ta ansvar för detta missbruk. Det är en trist tendens som vi förhoppningsvis kommer att se mindre av i framtiden.

Kanske beror detta på att vi, rent historiskt, spenderar väldigt lite tid ute i till exempel skogen. Våra förfäder levde i princip ute bland träden – det var här som man hittade både material och föda till det dagliga livet. Sedan flyttade vi ut till städerna och tappade kontakten med denna delen av våra liv.

Ett sätt att redan från början skapa förutsättningar för att känna en samhörighet med skogen är genom Skabersjöskolan. Här arbetar man efter ”ur och sku”r-devisen och eleverna spenderar en stor del av sin tid utanför skolans väggar.
På så sätt får man med sig skogen redan från barnsben vilket har visat sig också göra att man känner ett ansvar för skogen när man sedan blir äldre.